Skip to Content
- Säker onlineshopping
- Snabba leveranser
- Hög produktkvalitet
- Vårdpersonal? Klicka här
Trombos och graviditet
Kategorier
Ökad risk för trombos
Den relativa risken för att få en djup ventrombos i ett ben eller i bäckenet under graviditet och tiden efter förlossningen är 5 till 6 gånger högre än för kvinnor som inte är gravida. Uppgifterna om hur vanligt det är med trombos (blodpropp) varierar mycket, eftersom de objektiva diagnostiska procedurerna, till exempel flebografi (kontraströntgen av en ven) eller fibrinogentestet (test av blodets koagulation) oftast bara används med stor urskillning under graviditet, om de används alls. Dessutom är de kliniska tecknen på trombos inte helt pålitliga och det är ofta svårt att skilja mellan en ytlig tromboflebit och djup trombos.
Förekomsten av trombos under graviditet är som störst under den andra trimestern. Det vänstra benet drabbas mycket oftare än det högra. Orsaken till detta är troligen att den högra höftartären trycker på den vänstra höftvenen då den passerar venen.
Orsaken till trombos under graviditet
De tre sjukdomsorsakande faktorerna i Virchows triad är också avgörande för uppkomsten av trombos under graviditet:
- förändringar av det normala blodflödet
- förändringar av blodets sammansättning
- kärlintegritet.
Trombos under graviditet kan vara ett resultat av förändringar i det normala blodflödet i benen som orsakas av att den växande livmodern blockerar det venösa återflödet.
Risken för trombos ökar på grund av motsvarande förändringar i koagulationssystemet, eftersom en markant ökad syntes av plasmakoagulationsfaktorer och blodplättar ofta ses.
I synnerhet kan det ske en stor ökning av fibrinogen, som gör att blodet koagulerar, upp till två gånger den normala nivån (400 till 650 mg/dl) under sen graviditet. Vidare ser man att faktorerna i systemet för fibrinolys, som löser upp blodproppar, minskar.
De djupa ventromboserna i ben och bäcken som ses efter kejsarsnitt står för cirka tre till åtta procent i frånvaro av antikoagulationsprofylax, det vill säga de är fyra till åtta gånger vanligare än efter vaginal förlossning. Dödsfrekvensen (mortalitet) på grund av embolism uppgår till två till tre procent och är därmed 10 gånger högre än efter spontana förlossningar.
Kirurgiskt trauma på kärl och vävnader med ökad förekomst av tromboplastiskt material i cirkulation kan betraktas som orsaken. Patienter som utvecklar en infektion i kärlsegmenten runt livmodern löper störst risk.
Hur kan tromboflebit behandlas?
Tromboflebit är en ytlig inflammation som oftast uppstår längs den långa eller korta vena saphena (rosenvenen). Som regel är propparna små och det är ovanligt att de lossnar i djupa vener, på grund av venernas lopp och klaffarnas anatomi. Behandling består av lokala fysiska åtgärder, nämligen kompressionsstrumpor, spritkompresser och mobilisering av patienterna. Kompressionsbehandlingen främjar effektiviteten hos muskelpumpen i benen och därmed venöst återflöde, vilket förhindrar att trombosen förvärras.
Profylax
Epidemiologiskt bevisade risker i samband med uppkomsten av trombos under graviditet och perioden efter förlossningen är:
- äldre gravid kvinna
- tidigare tromboembolihändelser
- fetma
- rökning
- åderbråck
- tidigare kejsarsnitt.
Gravida kvinnor som löper särskilt hög risk för tromboembolikomplikationer bör registreras så tidigt som möjligt.
Förutom fysisk (kompressionsplagg) och fysioterapeutisk profylax, kan det behövas trombosprofylax med läkemedel beroende på hur allvarlig risken är.
Lågmolekylärt heparin (t.ex. Fragmin P eller Fraxiparin) används normalt eftersom det är säkert och enkelt att administrera. Dessa läkemedel ges en gång dagligen med en förfylld spruta.
Hyperkoagulabilitet under graviditet
Eftersom en rad medfödda och förvärvade sjukdomar leder till en högre förekomst av tromboembolikomplikationer i det normala livet är risken förhöjd under graviditet.
Förutom behandling av den bakomliggande sjukdomen är det nödvändigt med speciellt noggrann trombosprevention, både med fysiska åtgärder och läkemedel.
